FRONT SÖDER

900.000 pensionärer vill ha en pensionsreform

Front Söder — Mon, 11 Apr 2011 20:45:50 +0000

SSU Skåne har varit en stark kritisk röst mot socialdemokratins pensionsuppgörelse länge, för ett par år sedan lyckades vi få förbundskongressen på vår sida. Pendeln har efter det gått fram och tillbaka. Nu har vi en partiledare som har öppnat för en översyn av pensionssystemet som allt tydligare blottlägger sina brister.Senast i raden är de fem största intresseorganisationerna för Sveriges pensionärer som går ut i media och säger ifrån. Tillsammans med LO och 900.00 av Sveriges pensionärer kan vi få TCO att gå med på en översyn och en förändring av systemet. I valet föreslog vi borgerliga skattesänkningar nu är det dags att vi föreslår ett robust och säkert pensionssystem.

http://www.dn.se/ekonomi/pensionarer-kraver-skrotning-av-ppm

Magontet tog en förvånande vändning

Niklas — Tue, 15 Feb 2011 18:45:07 +0000

Det är inte alltid kroppen mår som den ska. För vissa är den dålig oftare och mer än för andra. För min del har de senaste dagarna kantats av magont. Tidigare kunde jag gå till närmsta vårdcentral, utan att tänka så mycket på vilken det var, men nu var jag tvungen att åka över halva staden för att få prata med en läkare. Allt på grund av vårdvalet. När jag är sjuk känner jag mig ofta väldigt utsatt. Trots det lyckas jag få den vanliga ilskan i kroppen när jag måste åka över hela staden för att jag inte listat om mig, bara för att det finns de som vill tjäna pengar på mitt magont. Men detta förväntade jag mig. Jag visste att jag skulle behöva åka iväg

Men efter besöket, som var på en vanlig gemensamt ägd vårdcentral med snabb möjlighet till tid och trevligt bemötande, skulle jag hämta ut en väldigt vanlig medicin. På Apoteket hade de inte min medicin. Inte heller kunde de kolla ifall det närmsta Apoteket hade den. Nej, bara inom rätt koncern. Ännu en gång tog jag mig genom hela staden för att komma rätt.

Detta hade jag glömt bort. Jag hade glömt bort utförsäljningen av Apoteken för en kort stund eftersom jag inte varit drabbad av åkandet förut. Jag bor i en stor stad. Utförsäljningen skulle leda till ökad service, sade de. Tillgängligheten skulle bli bättre, sade de. Jag är glad att jag är en frisk, ung person i övrigt som trots småskavanker orkar ta mig genom Malmö på jakt efter piller. Tillgänglighet är inte två Apotek som ligger bredvid varandra med bara medicin som säljer bra.

Jag är tjugotvå år gammal, jag ska inte redan behöva säga på den gamla goda tiden. Men på den gamla goda tiden hade Apoteken medicinen folk behövde, och var den slut visste de var den fanns. Jag längtar tillbaka till den gamla goda tiden. Ta tillbaka Apoteken!

Frida Andersson

Än lever Friheten i Skåne

Niklas — Wed, 15 Dec 2010 10:49:32 +0000

I ljuset av händelserna på Drottninggatan i Stockholm har Morgan Johanssons uttalande i FRA-frågan mött blandade reaktioner. Värt att hålla i minnet är att de som välkomnar Johanssons svängning i signalspaningsfrågan i betydande utsträckning återfinns på borgerliga ledarsidor, medan det interna motståndet fortfarande är starkt. Så sent som i våras antog SSU Skåne följande skrivning till sitt politiska manifest.

Alltsedan terrorattackerna den 11 september 2001har allt fler inskränkningar i rättssäkerheten och människors integritet motiverats av påstådda yttre hot i det som vardagligen kallas kriget mot terrorismen. Samtidigt som amerikanska militära styrkor tar sig friheten att jaga terrorister i Afghanistan, Irak och Somalia ges svensk underrättelsetjänst större befogenheter att avlyssna datatrafik över Sveriges gränser. Bredvid hotet från terrorismen tycks de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska principerna blekna.

Världen över målas en tydlig bild av mellanöstern som ett tillhåll för terrorister och religiösa extremister upp, med en radikalt ökad främlingsfientlighet som följd. De nationalistiska murarna växer i takt med den intensiva demoniseringen av hela den muslimska världen. SSU Skåne ser allvarligt på denna utveckling och ser det som självklart att de mänskliga rättigheterna alltid respekteras och hålls för okränkbara. Aldrig får Sverige vackla i sitt försvar av alla människors lika rätt.

Kampen fortsätter.

MVH
Front Söder

Vi var människor från början

Niklas — Tue, 24 Aug 2010 03:10:17 +0000

Som subkultur betraktad står en politisk rörelse alltid inför en tämligen unik och mycket svår balansgång, när dess oerhört personliga funktion som ledstång för utvecklandet av den egna identiteten måste kombineras med ett i alla sammanhang enormt anspråk på allmängiltighet. På ett personligt plan är en SSU-kongress fullt jämförbar med vilket vampyrlajv som helst, men när det vita sminket tvättats bort och huggtänderna har hittat tillbaka till asken i nattduksbordet, då är allt som vanligt igen. Möjligen visar det bara på en brist i det svenska medieklimatet, men det är sällan som rollspelare förväntas försvara vad de gör med sin lediga tid på DN Debatt.

Det kan tyckas vara en banal jämförelse, men i en tid då politiken mer och mer utvecklas till blott en vetenskaplig disciplin, där alla svar ska finnas bland statistiska undersökningar och statliga utredningar, är det kanske inte ett fullt så skrattretande att påminna oss om vi alla ytterst lever på mänsklighetens villkor.

I ljuset av det ovan nämnda är det väl ingen som lyfter på ögonbrynen när Jacob Hemming klumpigt bestiger en högtalare på scen i Norrköping för att baka ihop tusentals personliga, och mer eller mindre passionerade, övertygelser till harmlös och lättsmält plockmat åt de där obeslutsamma mittenväljarna. Det blir inte bra. Kanske blir det inte särskilt dåligt heller, men åtminstone helt ointressant. Det är inte en slump att det här inlägget handlar om MUF som kufig subkultur, snarare än det konkreta innehållet i låttexten.

Med detta vill jag inte säga att politiken är oförenligt med konstnärliga uttryck; det är den inte, men då bör ambitionerna kanske vara högre än att slänga ut en okarismatisk upplänning på scen, beväpnad endast med inställsamt svärmeri i en återanvänd Magnus Uggla-förpackning. Överge plattityderna och de snälla formuleringarna, de övertygar inte någon.

Det finns emellertid mer lyckade exempel på politiskt angelägen populärkultur. Den brittiske poplegendaren Elvis Costello hade t e x 1979 sin hittills största hit, med Oliver’s Army. Såhär skriver Costello om låten på skivomslaget: ”I made my first trip to Belfast in 1978 and saw mere boys walking around in battle dress with automatic weapons. They were no longer just on the evening news. These snapshot experiences exploded into visions of mercenaries and imperial armies around the world. The song was based on the premise ‘they always get a working class boy to do the killing’.”

Av en händelse såg jag i dagens Metro en annons från Försvarsmakten, som löd såhär: ”Nu får över 200 000 ungdomar ett erbjudande om ett nytt jobb. Och det är allt annat än ett vanligt jobb.”

Och Elvis Costellos röst ekade i mitt huvud.

Only takes one itchy trigger
one more widow, one less white nigger

[...]

But there’s no danger
it’s a professional career

[...]

If you’re out of luck or out of work
we could send you to Johannesburg

Niklas Linderoth

Det var bättre förr? Krönika om Socialdemokratin idag och igår.

ceek4truth — Thu, 12 Aug 2010 00:52:42 +0000

Jag är en av få unga som väljer varje dag att vara politiskt aktiv. Men det är allt annat än lätt. På
grund av det nya samhällsklimat där intresset för politik och partipolitiskt engagemang har sjunkit
man blir ständigt stämplad, ifrågasatt och till och med hånad.

Tyvärr ser jag idag en ungdom som har väldigt liten förståelse för politik och politiker, för
demokrati och för förändring. Många ungdomar idag vet inte ens vad facket är och tror inte att
de själva kan förändra något. Jag tycker det är tragiskt att det är endast är när politiska beslut
hotar ungas konsumtion genom fri nedladdning som en stor del av den yngre generation kan
uppbringa något slags engagemang. Där högern med Reinfeldt i spetsen då drar slutsatsen att det är
välfärdsstatens fel (läs gärna ”Det Sovande Folket” som statsministern skrivit) att ungdomen blivit
förslappad och ointresserad, ser jag istället den ökade konsumtionen och marknadens herravälde
över vårt liv som orsak. Redan när vi är små indoktrineras vi att tro att lyckan är kommersiell och
att alla bekymmer kan ”shoppas” bort. Detta bland annat genom den överdrivna fokuseringen på
presenter vid jul och födelsedagar, som för många barn leder till att ”sakerna” blir det centrala och
det är endast det materialistiska som räknas (vilket också blir en maktfaktor i det sociala livet barn
emellan). Förr i tiden fanns det inte en lika stor nöjesapparat som idag, och då blev folk tvungna
att tänka själva och vara kreativa! I dagens samhälle finns allt på internet och i princip allt man
kan tänka sig inom film, media, spel- och underhållningsbranschen. Därför är det inte så konstigt
att ungdomar hellre ägnar sin tid åt lättsam underhållning istället för kritisk analys och politisk
aktivism! Men den största orsaken till folks misstro och bristande engagemang i politik är att den
saknar ideologisk grund. Socialdemokraternas ideologiska otydlighet och Moderaternas nylansering
som ”arbetarparti” har förvirrat och fått folk att förlora förtroendet för politiken.

Jag sitter och läser en biografi av Tage Erlander och redan i innehållsförteckningen kommer det
jag väntat på: socialism. På nittonde sidan i boken börjar kapitlet ”Socialismen i socialdemokratin”
och jag frågar mig var finns socialismen i socialdemokratin idag. I sitt berömda tal ”Hvad vilja
socialisterna?” (som var startskottet på den svenska socialdemokratin) talade August Palm om vad
socialisterna på den tiden ville. Men vad vill vi idag? Vad svarar vi på den frågan? Jag känner ett
stort ideologiskt tomrum i socialdemokratin – var finns vår tids Palm och Palme? Var finns de nya
ideologerna, visionärerna och reformisterna? Var finns de som vill fortsätta det Socialdemokraterna
för över hundra år sedan påbörjade, att bygga ett socialistiskt samhälle.

Jag brukar ibland skämtsamt kalla mig ”konservativ” socialdemokrat. Varför det undrar folk
då? Jo, det är på grund av att jag längtar tillbaka till tiden då socialdemokratin var en progressiv
och reformistisk rörelse, när socialdemokratin hade visioner och mål. Jag saknar tiden då
socialdemokratin var arbetarrörelsens väg mot socialism och inte målet i sig. Nu det inte så att jag
vill vrida tillbaka tiden och ha det som på 1930-talet eller anser att socialdemokratin på den tiden
var fulländad. Som Palme uttryckte det: ”Politik är att vilja.” Det är precis den reformistiska viljan
jag saknar.

Ibland vandrar mina tankar iväg och jag undrar hur det hade varit att vara aktiv när
förbundsordföranden i SSU hette Per Albin? Tänk att gå i samma fotspår som Anton Nilsson och
August Palm. Men jag viftar bort drömmandet och fokuserar på nuet istället. Om socialdemokratin
ska överleva måste vi blicka tillbaka och komma ihåg varför den kom till och varför den finns. Och
skrämmande nog så är de tankar och analyser som gjordes då fortfarande aktuella i högsta grad.
Problemen är också i stort desamma, fienden likaså. I ett borgarstyrt Sverige där marknaden tar över
allt mer står socialdemokratin uppställd mot väggen. Tar vi upp kampen eller står vi bara kvar och
väntar på vad som ska ske? Om någon frågar vad vill Socialdemokraterna, då borde vi alla kunna
och våga svara.

Calle Ekblom Käck

(denna artikel är den långa versionen av en artikel som publicerades i Tvärdrag).